Douchebags

Har funderat mycket på dåtid nu när jag är sjuk. Jag har tänkt på saker som jag verkligen stört mig på att jag inte reagerat kraftigare..Att jag inte bett personer som betett sig som svin dra åt helvete. Och personer som tagit sig friheter och ansett att jag är skyldig dom något. 


En händelse jag minns som en av alla gånger en man tagit sig friheter jag inte godkänt var när jag var anställd på ett företag och jag tyckte en kille med en chefsposition var väldigt fin och attraktiv. Men han hade en fru så det fanns aldrig på kartan att jag skulle gjort någonting annat än att vara trevlig och professionell. Så, en gång skulle vi ha personalfest. Vi två var sist kvar på krogen vi var på. Vi sitter nära för att höra vad vi säger till varandra. Han börjar prata om fin han tycker att jag är. Plötsligt tar han tag över mitt hår och börjar kyssa mig på halsen. Jag blev helt varm i hela kroppen och känslorna sa typ "gogogo" men hjärnan sa "nonono". Han tog tag i min haka och skulle precis kyssa mig när jag generad och mumlande sa "du.. Nej.. Du har faktiskt en fru". Han sa då "nä du har nog rätt, vi borde gå". Vi började gå därifrån och jag skulle åt samma håll som honom där han skulle hämtas upp (av sin fru). När vi går på trottoaren och nästan är framme där hans fru ska plocka upp honom så tar han tag i mig, ger mig en lång kram och säger 'du, jag måste gå över på andra trottoaren, för det kommer se misstänksamt ut om vi kommer bredvid varandra' jag fattar ingenting. Varför skulle det se misstänkt ut? Vi jobbar ju ihop? Ser väl ännu mer idiotiskt ut att vi går på var sin sida? Sen tar han tag om min rumpa med båda händerna och pussar mig på halsen och går över på andra sidan. Jag är typ i chock och undrar vad som just hänt? När jag kommer runt krönet står hans fru där. Jag vinkar åt henne som en idiot och går hem. Flera gånger efter det på jobbet när jag exempelvis böjde mig kunde han ta mig på rumpan. Och jag sa aldrig "sluta". Jag bara skämtade bort det och kände mig då sjukt dum i huvudet varje gång. Som att jag var dum i huvudet. Jag tänkte att gör jag en grej av detta kommer alla kollegor tycka jag är töntig. Jag blev ju inte kvar länge efter det tack och lov. Efter det klickade något i min skalle och jag tänkte detta kommer fan aldrig få hända igen. På jobbet ska man fan inte känna såhär. 

En annan gång då en man med makt tryckt ner mig var också på jobbet efter det. Det hela började med att en kollega (55+) började ringa mig på fyllan. Han. Började även skicka mail att han skulle komma hem och ha sex med mig. När jag bad honom sluta och att jag skulle polisanmäla om det inte slutade så skrev han "jag polisanmäler dig. Du vill suga av mig. Jag ser på dig att du vill ha mig". Jag började bli orolig hemma och rädd på riktigt. Jag tog upp detta med närmsta chef och gjorde en polisanmälan. Den här kollegan fortsatte dock komma och hälsa på jobbet efter han slutat?! Fast en. Pågående utredning pågick. Hos polisen så lämnade jag fram papperen på allt han skrivit. Polisen som var kvinna sa "men varför blockade du honom inte bara?" som jag tolkade som att hon la över bollen hos mig lite. Jag blev generad men harklade mig och sa "vi jobbar tillsammans, han vet vart jag bor, genom att han skriver är enda beviset jag har på det han säger/skriver åt mig. Han vart dömd för sexuella trakasserier och skulle betala skadestånd (som han vägrade betala för än en annan man, min pappa, pratade med honom). Trots att han blev dömd fick han fortsätta komma och hälsa på under arbetstid. 

När jag började plugga till ssk gick jag ned på 55%, då kom högsta chefen in och ville ha ett möte med mig gällande att jag skulle gå ner på 50%. Han var redan illa omtyckt sedan innan av personalstyrkan och hade kläckt ur sig diverse skit. Så. Framför mina kollegor börjar samtalet:

Han: hur mår du egentligen du ser trött ut? 
Jag: jag mår fint. Det är ju bara nytt och mycket att börja skolan. Det var ju länge sedan man pluggade. 
Han flyttade närmare och tittade i mina ögon. 
Han: vilka droger tar du då? 
Jag: ursäkta? Va? 
Han: ja jag ser ju på dig att du tar droger. Vad tar du för någonting? Du kommer in påverkad på jobbet det är ju allvarligt.  
Jag: men alltså va? Vad säger du? Jag är lite trött, inget annat! 
Han: jag misstänker ändå att du tar någonting. 
(allt detta säger han så mina kollegor i rummet bredvid med öppen dörr hör allting). 
Jag vill sjunka genom jorden. Jag tar mod till. Mig och säger "vet du, du har ingen rätt att komma och anklaga mig på detta sätt. Och jag kommer kontakta facket."
Han flinar och säger: ja alltså det blir ju inte så kul när dina kommande arbetsgivare ringer mig och frågar om dig. För jag måste ju säga som det är, att jag tror du missbrukar". 
Jag: vet du. Det kommer aldrig bli ett problem för jag kommer aldrig ha dig som referens till något. 

Sen tog jag min skit och åkte direkt på sandens vårdcentral. Jag fick gå till kassan och säga jag ska ta ett urinprov för alla jävla droger som finns. Betala 1500 kr och en undersköterska fick följa mig och jag fick kissa i en mugg. Samtidigt som jag kände att jag var så jävla kränkt kände jag mest "nu ska du få se ditt satans as". 

Dagen efter plockade jag upp provsvaren och smällde upp dom hos våran fackliga representant. Det blev möte med högsta chefen för Norrbotten, med chefen som Anklagat mig och min närmsta chef som även hade deltagit vid samtalet. Chefen satt och kollade i bordet hela tiden som en liten unge. Jag sa tillslut att en ursäkt inte är värd så mycket när han inte ens kan titta mig i ögonen. Vi gick även igenom hur ett samtal ska gå till när man "anklagar" någon för att knarka. Sen sa jag i slutet av samtalet, när jag fått min patetiska ursäkt och löfte om att dom skulle betala proverna jag gjort, till den kvinnliga högsta chefen "jo, för din kännedom också när jag ändå är här måste jag fråga om du som kvinna tycker det är okej att X tillåter att min gamla kollega som är fälld för sexuella trakasserier, som sagt att han ska våldta mig på arbetstid är välkommen att hälsa på vårat jobb då jag är där? 
Hon såg ut som en fågelholk och tittade på min chef "varför har inte jag hört något om detta?" 

Ja. Varför skulle en man som trycker ner tjejer tjalla på någon annan som trycker ner tjejer? 

Så vad har jag att säga efter dessa händelser? Har jag lärt mig något att dela med mig av? Jo. Och det är att när jag slutade på mitt första jobb, där jag inte berättade för någon så slutade jag med en slags skam. Och gnagande känsla. 

När jag gjort denna polisanmälan och slutat på mitt senaste jobb kände jag en lättnad. Jag kände en stolthet och frihet. Det kändes jävligt bra också att första händelsen där jag blev tafsad på jobbet föll bort. Men detta dokumenterades och är en av alla brott mot kvinnor som statistikförs och kan användas för att få mer kraft till att lösa dessa uppenbara problem som finns i samhället. 

Lite tafs är aldrig fel. Om båda vill. Hade han inte haft en fru och jag hade sagt lets go, då hade det vart ok. Men när man uttryckligen sagt nej. Och ändå behöva ta sånt. Det är vidrigt. Och inte ok. 

Vi tjejer ska fortsätta värdesätta oss och våra kroppar. Ingen ska röra oss eller hota att röra oss mot vår vilja. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: