När vi

Skriver en uppsats om hur HBTQ-personer upplever vården och vi fått fram att det förekommer en heteronormativitet och homofobi överallt i världen och det är vanligt förekommande att:

*sjukvårdspersonal antar att patienter är heterosexuella. 
*HBTQ-personer undviker att söka vård för dom är oroliga för att bli behandlad annorlunda än heterosexuella. 
*sjukvårdspersonal har mycket fördomar. 
*HBTQ-personer upplever att dom måste passa in i en mall. 
*att dom upplever det otroligt jobbigt när någon antar deras kön. 

Detta har fått mig att fundera på vilket språk jag använder. Och hur heteronormativiteten är överallt samtidigt som man som heterosexuell tycker att "wow vad bra att typ pride-festivalen finns och det blir lättare att vara öppen i samhället". 

Fast jag brukar fråga personer jag upplever som kvinnor om dom exempelvis har någon pojkvän och tvärtom. När man lika gärna kan fråga "har du någon partner eller träffar du någon speciell" för att visa att man är öppen och inkluderar alla. 
Jag ska verkligen tänka på det. 

Nu satt jag nyss och skulle svara på frågor eftersom hag jag är med i en panel för att få typ biobiljetter och liknande. Då frågar dom först "är du" och en bild på en man (självklart med portfölj och kavaj, för män jobbar ju, medans kvinnor går i kjol hela dagarna". 

Hela tiden är det ju så in your face att det inte alls är neutralt. Och det som finns är kvinna/man inget annat. Och identifierar du dig som något annat är inte dina svar värda något för oss. 

Så tröttsamt. Ett steg fram två steg bak. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: