Podd

Jo förresten. På väg till och från Ikea lyssnade jag och Robin på poddar. Den första handlande om masakern på Utöya. Jag brukar sällan känna rysningar eller obehag av att läsa FUPar eller höra poddar om mord. Vilket jag gör typ hela tiden för jag tycker det är spännande och intressant. Hur som, i denna podd fick man höra ljudupptagning från när en privatperson stod på stranden på fastlandet och filmade mot Utöya. Sen hördes bara skott. Hela tiden. Jag får rysningar nu när jag tänker på det, från nacken och ner i tårna. Och tanken på att varje gång ett skott hörs så sköts en människa. Mest troligt ett barn. Det känns så skruvat och vidrigt. Det går inte riktigt att ta in. Ett av offren som blev skjuten berättade om hur det lät som att någon poppade popcorn. Det var non-stop han sköt. Och han trallade omkring där helt obehindrat i över en timma, och sköt folk. Ofta sköt han folk i grupp, upp till 14 personer på nån minut. Jag tror dom sa att han hade skjutit ihjäl 25 personer på 6 minuter. Det är så jävla.... Stört. Han hade även köpt kulor som "sprängs" inne i kroppen för att göra maximal inre skada.


Det var två vänner som låg på en klippavsats och gömde sig. Dom höll om varandra och den ena flickan blev skjuten i ryggen och låret så hon svimmade. När hon vaknade hade hennes vän blivit skjuten i huvudet och var död. 

Hur går man vidare från något sånt? Att man är med sina bästa vänner på ett läger, man badar, har skoj och snackar politik. Man kanske träffat någon på ön man fått en liten flört med, man går på disco, sitter och berättar spökhistorier i sina tält och sen dödas över 60 av ens vänner. Hur går man vidare? Jag tycker det var så gripande att höra dessa flickor berätta. Och att dom berättar är viktigt. 

Våran frihet är inte gratis. Och det finns sjuka människor i våran värld som är beredd att döda andra för deras tro, sexuella läggning och deras politiska värderingar. Och man får inte ge vika för det. 2015 öppnade lägret på Utöya igen, så nu får andra barn och ungdomar chansen att snacka politik, samverka och även prata med om det som hänt på ön. 

Och den där jäveln kommer ut. Folk snackar om att man borde ge personer som Anders långa fängelsestraff. Medans jag tycker det är bättre med rättspsykiatrisk vård. För rättspsykiatrisk vård är i princip det enda sättet i Sverige att få en farlig person att sitta inlåst resten av livet. Jag vågar inte uttala mig om hur det är i Norge. Men han kommer ju ut. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: