Vad tror ni?

Hur många år kommer det ta att göra detta? P. S. Att skaffa barn står ej med eftersom det inte är något man kan räkna med att man har turen att få. Men det är något jag skulle önska om typ 3 år 😊 listan lär också uppdateras allt eftersom livet flyter på. På en känslomässig bucketlist är det att börja leva i nuet, inte ha ångest över saker som skett och inte få ont i magen när jag tänker på dåtid. Att acceptera att saker blivit kaos många gånger men de går inte ändra på saker jag eller andra gjort för flera år sedan. Jag vill även fortsätta utvecklas och på ett själsligt och känslomässigt plan. Tänk att en dag vakna upp och bara skita i vad folk tycker. Att köra sitt eget race utan att köra över andra. Tänk också om jag kunde sluta oroa mig över andra. Jag tycker jämt synd om andra och lägger ner otroligt mycket energi på människor som inte förtjänar det. Jag sitter alltid och överanalyserar händelser och hur personer är och tänker att jag ska backa medans andra går framåt. Det är en fin egenskap att ha förmåga och vilja att offra sig för andra. Men om man låter det äta upp en inifrån tillslut så kommer man till en punkt där det måste få ett slut. Jag vill inte sitta som 50-åring å grubblat bort mitt liv på hur andra är. Jag måste lära mig att folk är som dom är. Jag är inte skyldig att hjälpa andra eller lära dom någonting. 


Jag är skyldig mig själv att hålla mig borta från ego-människor och skyldig mig själv att ge upp på en del människor. Jag är skyldig mig själv att fokusera på mig själv. Om jag är ledig en dag för jag vill det, är inte jag skyldig någon något. Jag kan inte ha dåligt samvete för allt jag inte hinner med. Och jag kan inte ödsla en enda minut till på att grubbla. Det enda jag gjort i 26 år är att romantisera saker som varit och oroa mig för det som kommer. Oroa mig över att om jag gjort något annorlunda skulle vissa saker kanske se ut annorlunda också. 

Jag kan bara vara en trevlig snäll person, som står upp för mig och andra, men även en person som backar och håller mig undan personer och situationer som inte leder någonstans. Man är inte feg bara för att man backar ibland. Och dra mig undan en del saker är exakt det jag ska göra. Jag är där jag är. Det som skett har hänt av en anledning. Men jag vill inte lägga ner hela mitt liv på andra längre. Och om några år kommer jag kanske ha en liten version av mig själv. Och för att kunna lära den parveln något vettigt och trovärdigt måste jag fokusera på mig själv långt framöver. 
Finns det någon högskolekurs i hur man blir mer egocentrisk och tar hand om sin kropp och själ? 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: