Examen

Närmar sig med stormsteg. Min skoltid lågstadiet - gymnasiet var en riktig pina och jag gick inte heller ut gymnasiet med fullständiga betyg. Jag mådde extremt dåligt speciellt första 2 åren på gymnasiet. Och först sista året fick jag vänner i klassen. På balen så gick jag med min dåvarande pojkvän som jag precis fått reda på hade träffat en annan tjej på sin studentresa och på själva studentdagen så hade inte våran klass något gemensamt eftersom trots att klassen bara hade typ 12 elever vara den indelad i 3 grupper där 2 av dom grupperna inte kom överens. Det var extrem favorisering av lärare och ja, riktigt vidrig miljö. Några få lärare var professionella. 


På studentkvällen var jag jättesjuk i hög feber och medans min pojkvän ville vara ute hela kvällen gick jag och hans kompis hem till honom där jag fick sova i soffan. Med andra ord var min sista studietid något jag sörjt länge. I flera år fick jag ont i magen dagen studenten var och kände mig ledsen för att det kändes som att jag blivit berövad på min bästa tid i livet. 

Hur som. Jag har gått den hårda vägen, läst upp mina betyg och aldrig glidit på någon räkmacka och aldrig blivit favoriten bland lärare. Men jag är nu snart klar. Jag ska inte låtsas som att dessa tre år varit lätt för det har dom verkligen inte. Varken privat eller i skolan. Men tack vare att jag hittat så fantastiska vänner har jag för första gången inte oroat mig för att vara ensam mitt i all kaos. Och framförallt har jag kunnat vara mig själv. Jag har gått osminkad på skolan i mjukisbyxor och inte en jävel har brytt sig. Det har inte funnits sociala regler att man ska vara eller se ut på ett visst sätt.  

Jag hittade tillbaka till min bästa vän Helene andra året och jag fann Elina i klassen som är guld. Utan Elina skulle jag hoppat av för länge sen. Hon är den bästa och finaste klasskompis jag kunnat få. Och alla andra i klassen. Ingen har varit elak mot någon annan vad jag sett. 

Och i år var Jag och Elina på "vår" egna lilla studentresa till London. Vi hade jättekul och jag längtar tills vi reser nästa gång. Elina och jag har gått igenom blod, svett och tårar och vi har tjafsat som syskon men aldrig varit arga på varandra. I London trodde folk hela tiden hon var min syrra för vi pratade på ett sånt sätt. Vi är så olika men har ändå blivit lika. 

Och nu som sagt närmar sig examen. Vi ska först ta en champagnefrukost några i klassen (men dit alla är bjudna) och sen gå på cermonin och sen balen. Det känns som att jag på något sätt får allting jag drömt om. Allting jag aldrig fick på gymnasiet. Och att få gå på balen med världens snällaste och finaste karl. Fyfan jag blir tårögd❤️. 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: