Fifan

10 dagar kvar av praktiken. Orkar inget mer. Vill köra av vägen. Avlivas. Dödens dö. Hoppa av. 


Jag är verkligen så psykiskt trött. Kan inte minnas att jag känt såhär förr. Vi har liksom inte jättemycket patienter på avdelningen men jag känner ändå en inre stress hela tiden. Så känns det som livet swishar förbi under tiden. Helgerna går för fort.. Nu är det ju inte länge kvar så jag borde ju borsta av axlarna och rycka upp mig. Men jag sover. Åker på praktiken. Sover när jag kommer hem. Jag orkar knappt gå ut med hunden eller prata med Robin. Att jobba inom somatiken är tyvärr inte min grej på och jag möts ofta av kritik när jag säger det. Att jag inte borde jobba inom psykiatrin direkt som nyexaminerad. Att då tappar jag alla "viktiga" grejer man gör på "vanliga" avdelningar. Och det gör mig lite trött. Det är så extremt skönt att få lägga sin tid på att försöka få personer att verkligen må bättre psykiskt än att ha koll på blöjor, katetrar och annat samtidigt. Nu finns ju sånt ibland där jag kommer jobba, men ytterst sällan. Hade jag velat jobba med samma saker som jag gjorde i hemtjänsten hade jag aldrig utbildat mig i 3 år. 

Och grejen är det folk inte verkar fatta är att man blir inte ett blankt blad inom psykiatrin. På en del låter det som att man i princip tappar hela utbildningen och nej. Däremot byts en del kunskaper ut. Jag kommer få väldigt mycket kunskaper om intoxer, psykisk ohälsa, missbruksproblematik. Vilket väldigt många "vanliga Svenssons" lider av i det tysta och en del fattar inte ens vad som händer när såna patienter kommer in på ex ortopeden för en bruten höft. Många känner inte ens igen symptom på en depression. Om jag ändrar mig och vill jobba inom somatiken sen, då kan jag hoppa dit och kommer ha många kunskaper som är en resurs för arbetslaget. 

Finns inget värre än att hata sitt jobb. Och jag tänker inte gå i flera år och hata varje sekund på jobbet bara för att någon med noll kunskap inom psykiatri påstår att det är dåligt 😅. Att man haft nån vecka praktik för 30 år sedan gör en inte till en trovärdig och kunnig talesperson för hur dålig psykiatrin är. 

En sak är säker jag hade hellre sytt mitt egna sår hemma med en skitig synål än att vara inneliggande på sunderbyn som det ser ut nu i all kaos. Tycker synd om alla patienter och personal som båda kommer få lida av all underbemanning i sommar. Och synd om patienter som inte vet vilka rättigheter dom har och vilka förväntningar dom kan ha just nu på vården. 


Jag kunde inte vara nöjdare över mitt beslut att jobba inom psykiatrin. Hoppas alla som tjafsar emot det får en trevlig sommar med sina 30 blöjor som ska bytas i 30 graders värme och med för lite folk för att hinna med allt annat som ska göras. Låter verkligen lockande 😊 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: